Haklapphållare som gör att man nu kan glömma haklappen hemma och ist ta första bästa servett när lillan ska få mat. Och glömsk som jag är kommer denna att användas flitigt.
Pingusnutte som Nellie älskar.
Inspiration till denna hittade jag här http://brittasami.blogspot.se/
I början av denna månad var vi hela familjen iväg till stockholm och dansade linedance. Ja det var ju bara jag som dansade, men valde att ta med papsen och dottern oxå då hon har vart sjukt mammig ett tag nu. Hon blir så glad när pappa kommer hem, men så fort jag lämnar rummet så är det krokodiltårar och mamma, mamma, mamma så inte kul för pappan. Jag hade bokat dubbelrum för säkerhets skull och det var ju tur. Eftersom det är en helg som jag åkt hemifrån själv så fick han ta ansvar för lillan och vara på rummet på kvällarna när jag dansade och första kvällen gick väl lite så där. Nellie skrek sig hes med mamma, mamma, mamma men till slut så somnade hon. Var lite svårt att inte gå dit och hjälpa till för man vill ju att hon ska vara glad, men samtidigt behöver hon vara med sin pappa oxå. Kvällen efter lovade jag att följa med och lägga henne för att underlätta för honom, för han tycker ju så klart det är jobbigt oxå fast han vet varför hon är mammig.....ja han jobbar ju hela tiden nu och åker hemifrån när hon sover och kommer hem när hon sover. Läggningen gick bra och jag fick en lugn danskväll. Nu har ju danskursen börjat och då var vi ju lite fundersamma på hur det skulle gå. Jag gav henne middag och sen satt hon och lekte med pappa när jag åkte och märkte ingenting. Dom lekte lite, åkte och handlade, fixade med pyjamasen och gav kvällsmat så när jag kom hem satt en trött liten tjej i pappas famn och åt sin välling för att sen få hoppa i säng och sova.....så skönt och skönt för honom med att det gick så bra. Brukar ju fungera när jag inte är hemma och sen kommer det ju en tid när jag inte duger och då lär det inte bli lätt för mig heller :)
Som vanligt efter danshelgen så blir jag sjuk. Det slår aldrig fel.....antingen är jag krasslig när vi åker eller som kommer det när jag är hemma och så även i år. På måndagen var vi i farten som vanligt och passade på att storhandla. När vi kommer hem från affären så känner jag mig sträv i halsen, och efter det gick allt fort. Halsont feber och snuva på en gång. Nellie var ju pigglin själv så inte roligt att ha feberfrossa. På tisdagen behövde jag lite från apoteket så ringde mamma, som tyvärr inte kunde åka. Slog då en pling till mannen som skulle kolla ifall han kunde slute vid 4, men nej det gick inte. Jahaja då var det bara att proppa i sig alvedon och ge sig ut. Skulle passa på att handla lite oxå för orkar ju inte laga så mycket mat och då är det bäst att ha färdiglagat i frysen. När vi kommer hem så inser jag att......maten är kvar i affären.....fan fan fan. Jaja får väl kolla med mannen om han inte kan handla, men han dyker ju inte upp förrän runt tolv på natten så sket sig rejält. Kollar iaf med honom ifall han inte kan vara hemma på onsdagen och ta hand om Nellie så jag får ligga under täcket, men nä det gick heller inte så var bara att igen proppa i sig alvedom och bege sig in till stan....suck. Fick ett litet löfte om hjälp på torsdagen, men inte heller då kunde han vara hemma......jäkla höstskörd. Då blev ju Nellie oxå sjuk så då låg vi båda här och snörvlade. Så jobbigt för lillan att hosta och snora så. Febern går ju att avhjälpa med alvedon, men inte det andra. Var ju lite svårt att få i henne mat, så är glad över att hon tar flaskan så jag kunde ge välling och ersättning dom dagarna hon var som sämst. Lilla skruttan. Något vi iaf gjorde varje dag var att gå en liten sväng vilket hon trots att hon var sjuk gillade. Frisk luft har ju aldrig vart farligt och jag tror mycket på att man blir piggare fortare om man orkar vara ute ett litet tag så vi pälsade på oss och gick ner till brevlådan och sen tittade på grisarna när dom mumsade äpplen. När Nellie blev lite bättre och vi skulle få besök av en vän med barn så fick hon ögoninflammation så vi ställde in lunchmötet. Det smittar ju så ville inte att den andra lilla tjejen oxå skulle drabbas av det. Nu så är vi friskare här.....ja Nellie är ju helt bra, men för mig verkar det ta längre tid iaf med att få tillbaka orken. Flåsar ju som en pigg nittioåring när jag går lite snabbt....suck. Men det går väl över så småningom och ska verkligen bli spännade att börja träna igen på onskag :)
Min lilla sjukling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar