Djur

I morse vid 4 snåret fick jag ett brutalt uppvaknande då det skrek nåt så fruktansvärt utanför fönstret. I stan är man ju van vid att katterna skriker ganska högt när dom slåss och nu blev det ju oxå första tanken, men sen tänkte jag att nej så brutalt låter det inte så det här måste vara grävlingen. Men vad slogs den mot?....en katt eller en annan grävling. Troligen en annan grävling då det finns flera i omgivningarna. När jag äntligen var på benen och gluttade på persiennen så fick jag se att det var hundarna som slogs med den....huvaligen. Jag rusade ut till Danne som i godan ro stod och borstade tänderna och sa åt honom att han fick gå ut och rädda hundarna. Herregud dom kan ju få hur mycket stryk som helst av det djuret. Nu blev det bara en liten skråma på nosen så jycken hade en väldig tur. När jag senare skulle släppa ut dom i hundgården så blev det koppel på för inte tänkte jag riskera att dom for på grävlingen en gång till. I kväll tittade vi ut och då är mamman här igen med sina numera tre ungar. Huvaligen för att ha dom så nära. Visst dom är fina när dom håller sig på avstånd, men det här är på tok för nära för att tom jag ska vilja ha dom kvar.