Komplimang

I morse var jag lite trött, så snooz:en på klockan gjorde att jag blev lite sen och fick skynda på lite. Det blev till att snabbt som 17 hoppa in i duschen för att få lite ordning på håret, som brukar se ut som om jag försökt flytta sänggaveln på natten =D...och man vill ju inte skrämma ihjäl sina arbetskompisar, så lika bra att försöka göra nåt åt barret =D. Men i morse blev det ingen sned lugg som behövdes plattas ut (hann liksom inte med det), utan det fick bli lite gele bara. Aja man ska ju inte på Nobellmiddag eller till nån skönhets tävling, så vad gör väl det om man inte är perfekt i håret. Fast med det här ostyriga barret så lär man väl aldrig se riktigt perfekt ut iaf =D...haha. Senare på dan kom en gammal jobbarkompis in och hälsade på oss, och sånt är ju alltid kul. För har man slutat på jobbet så brukar man ju sällan ses så ofta. Han gick iaf fram till mig och kramade om mig.....och sa.....att.....va fin du är i håret!!...Fin!!.....där kom beviset på att man inte behöver styla till sig för att folk ska ge en fin komplimang. Man duger som man är =)