Skatbon

Satt vid dagens frukost och tittade på när skatorna utanför fönstret kämpade med sitt bo. Blir helt facinerad över hur dom kämpar och sliter med kvistar som är dubbelt så stora som dom själva, för det är ju en hel vetenskap för dom fåglarna att få in kvisten i boet....ja menar hur många grenar i trädet ska dom inte tråckla sig förbi innan dom når målet så Fångarna på fortet kan slänga sig i väggen när man ser en skatas skicklighet. Men varför allt detta slit då med div tillbyggnader på att bo som redan är fint. Dom har ju inga hemmaboende barn att tänka på, så utrymmet borde ju inte vara några som helst problem i det gamla boet. Ungarna åker ju ut med näbben före så fort vingarna bär, vilket gör att man sitter med hjärtat i halsgropen varje gång grannens katt slickar sig om munnen. Mins en sommar för några år sen när jag fick rycka ut med blåljus för att tråckla ut en stackars skatunge ur ett cykelhjul. Den skrek för att den förmodligen var livrädd för mig, mamman skrek för att jag tog i hennes unge som den försvarar med näbbar och klor. Så efter räddningsaktionen var det bara att ta skydd i lägenheten igen...haha. Där fick man för vänligheten. Var oxå snäll att ta ner en kattstackaren Iris ur trädet en gång, och vad fick jag som tack för det?...jo fågelloppor. Fy för den lede vad det kliade, och hadde inte grannen oxå drabbats av det så hade man nog fortfarande undrat över vad det var som satt på nästan hela kroppen. Nu är dom lopporna inte farliga utan dom dör tydligennär dom bitit, men kan säga att det bettet fick jag lida för väldigt lång tid. Kliade sönder hela benen och hade fula ärr hela sommaren. Men men det är glömt nu, och snart är det dax igen för tjocka mamma skata att lägga ut några ägg, som till sommaren resulterar i några till mysiga skator. För visst, dom är skräniga men väldigt kul att sitta och smygtitta på. Otroligt smarta fåglar :)