På nåt sätt fick media nys om att lilla Eka nu flyttar sin tillverkning utomlands och att nästan all personal sägs upp. Först ut var tidningen Folket, som dök upp strax innan fyra i måndags för att prata lite och ta några bilder. Eka är ju ett företag som funnits sen 1882 i Eskilstuna och nu när det inte går så bra så blir det ju stort i stan. Vi som jobbar har vart där mellan 20 och 41 år, så vi är ganska unika. Kändes lite svårt att inte se glad ut på bilden för på Eka är vi ju ett glatt gäng som trots nerdragningarna kan skoja med varandra. Så har det alltid vart. Visst är allt tragiskt för det är ju en epok som går i graven nu, ett rent handarbete som inte finns så mycket av nuförtiden. Jobbet med att tillverka alla dessa fällknivar sitter ju i våra fingrar, för det är ju inte någon maskin som spottar ut färdiga knivar utan vi i personalen som sitter och monterar den bit för bit. Men det är ju bättre att rädda det som räddas kan av företaget genom att som nu dra ner på personal och på produkter. En tråkig sak är dom som kommenterar tidningarnas articklar med att våra knivar hör ihop med våldet, men nu är ju inte Ekas knivar inblandade i så många våldsbrott. För det är ju bra mycket enklare och framförallt billigare att köpa en kniv i stormarknaden än att gå in i en jaktaffär. Eller ännu enklare att öppna en kökslåda och ta ut en förskärare....och sist men inte minst har vi ju verktygslådan med kofötter och hammare. Men folk måste ju alltid klaga. Eskilstuna Kuriren var nummer två ut att undersöka hur det ska gå för oss och som nummer tre kom Radio Sörmland. Tidningarna gick väl an, mennär radion kom så var man ju lite osäker på vad man skulle säga ifall dom satt micken under näsan. Men dom skickade ut en så bra reporter att allt bara flöt på, för hon var verkligen proffsig och påläst. Efteråt satt man och funderade på vad man egentligen sagt och hur det sen skulle låta i radion. Men all oro var i onödan för det var ett riktigt bra reportage dom fick ihop. Alla klipp var så bra och vi fick verkligen fram vad vi ville säga. Nu sitter man bara och väntar på att lokaltv och ska visa sig....huvaligen. Men så bra som vi arbetare har fixat det än så länge så ska det nog inte vara några problem med det oxå.
I dag var oxå ett coaching företag på besök och berättade om vad vi kommer att få för hjälp. Känns riktigt bra att man nu kanske kan få göra nåt man velat göra länge, men om det finns några jobb eller kurser jag kan gå för att nå mitt mål det åtestår att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar