Jobb....igt värre!

Då var det min tur....att få skriva på uppsägningspappren. Det blev nog inte så stor överraskning att det nu var min tur, men att nästan hela styrkan skulle få gå samtidigt var nog lite svårt att fatta. Det har ju inte gått så bra den senaste tiden, men att det var så här illa ville man ju inte tro. Och visst det känns inte kul just nu, men har jag överlevt dom senste årens kaos i tillvaron så borde jag klara det här ganska bra, känns det iaf som nu. Är ju inte det minsta glad över att få sluta, men samtidigt känns det som en möjlighet att nu få komma ifrån industrin som jag egentligen inte vill jobba innom. Vad jag ska hitta på det vet jag inte än, men jag har iaf några önskemål som ska tas upp med coachen. Vad det är vill jag inte säga med risk för att det ska dissas på en gång, så blir det nåt bra av det så får alla veta, annars kommer min mun att förbli stängd. Det lär ju hur som helst int bli lätt att hitta nåt jobb, men är beredd att ta vad som helst. Säger som min Pappa alltid sa.....Det ordnar sig! Och ja visst kommer det att ordna sig för mig oxå på ett eller annat sätt. Allt ont brukar ju föra med sig nåt gott i slutänden.